sirpalisa

som är detsamma varje år. Det behöver aldrig förändras, det funkar varje år och sanningen är att det för det mesta infrias också. Så välkommen 2009 som ska bli ett snyggare, roligare år med hemskt mycket mera pussar.

Jaha, när kläderna i garderoben har krympt och man tröttnat på att vara fast i svartträsket så finns liksom ingen återvändo. Jag saknar mina färgstarka kläder och vill vara i form för dem till sommaren. Har köpt träningskort och inhandlat fina träningskläder (som är fina på galgen, om ett tag förhoppningsvis fina på mig). Första dagen på det nya livet har jag halsont och förkylning på G. Jag sätter på mig träningsbyxorna och inser att de är perfekta slapparbyxor hemma. Nytt år - nya vanor. Ähum, jag återkommer om det. Men tanken är god.

På väg hem från Arlanda stannar jag i fina bilaffären. Jag vet vad som kommer att hända men svänger liksom omedveten in på parkeringen och styr stegen till bilen som jag sett på nätet. Min fina bil har varit fin i tre år nu och det är dags för en ansiktslyftning. Jag vandrar runt i bilhallen och hoppas att ingen ska se mig och fråga om jag vill ha hjälp men visst. Här kommer han. Bilen är ett kap (så mkt kap en bil kan bli) och jag är trött på att ha en ny bil som gnisslar fast jag lagat den för dyra pengar. Fina bilar ska inte gnissla. Vi snackar en stund och han tar ut min pärla på en provtur, när han kommer tillbaka får jag "nervös i magenkänslan" och inser att jag kommer att köpa bilen som är en exakt likadan som jag har fast nyare och mindre mil och lite fler finesser. Lämnar bilhallen efter nån timme och säger hejdå till bilen som jag hämtar nästa vecka. Nytt år - ny bil - helt utan minnen. Vi kommer att bli lyckliga jag och bilen .

Sitter på en middag med några okända gäster och några kända. Värdinnan serverar underbar mat som vanligt och vin till detta. En gäst är mycket yngre än oss andra och väninnan påpekar vid ett samtal dagen efter att hon hoppas hon inte gjorde sig skyldig till langning när hon serverade vin till maten till alla. Herregud! Har man inte passerat åldern när man måste fråga gästerna om leg för att våga servera vin till maten?! Man trodde ju det i alla fall.

säger jag när vi är på väg för att hämta soffan som väninnan har köpt. Vi har hittat rätt adress och befinner oss på innergården. Tar den minimala hissen upp - näru - här rymms ingen soffa. Självklart bor säljaren på fjärde våningen. Envisa som vi är kånkar vi ner soffan för fyra trappor, lastar in den i bilen som står parkerad med varningsblinkers som tydligen stör den gamla tanten i lägenheten ovanför. Hon iakttar oss när vi bär och kånkar och ser störd ut. Vi åker max 2,5 km till soffans nya hem och fortsätter kånka soffan. Men den här gången är det som tur var bara tre trappor- utan hiss. Det här var enda gången i år jag var överlycklig över att jag inte bodde kvar i Shanghai - högst upp.

Min vännina nämnde häromdagen att hon luktar mer kroppsvätska under armarna än tidigare och ger sig själv diagnosen "tidig övergångsålder", med glimten i ögat, men trots allt. Sov över hos henne i veckan och lånade det mesta som fanns i hennes badrumskåp och hittade hennes deo. Vips så befann jag mig i övergångsåldern också - snabbt förflyttad från att vara en hyfsat ung och fräsch donna. Idag lekte vi flyttkarlar och jag gav henne tipset att den kortaste vägen ut ur övergångsåldern för hennes del vore att satsa på en annan deo. Livet kan vara hyfsat lätt ibland, man ska glädjas åt problem som löser sig så enkelt. Och vara tacksam för det.

Har ett möte som börjar vid tio så jag tar en lite längre sovmorgon för att lyxa till det så här innan jul. Sätter mig i fina bilen och svänger ut på vägen till jobbet. I radion spelas den låt som jag älskat sen jag var tolv. Inser att jag är en lyckligt lottad kvinna med väldigt mycket att vara glad för. Skruvar upp volymen och skrålar i kapp med George. Det är vackert. Texten sitter perfekt! Mitt sällskap i bilen ser frågande på mig men ler ändå kärleksfullt. Jag tror han klarade chocken, vilket är ett gott tecken. Jag och George vi är liksom ett par just i den här låten - det bara är så. Man behöver inte så mycket livet. Det är liksom det som är tricket. Att se det fantastiska i det lilla.

behöver man säga mer? Det känns som en klassisk siffra. Såg just att det var så många profile views här på bloggen. Vet inte riktigt vilka alla är, men jag antar att de flesta av er har inspirerat mig någon gång. Måste man ge en present till nr 1000? (och om ni har tittat förut så gills det inte!!!!)

torsdag kväll och kroppen känns trött och hängig efter en hård vecka. Varför blir det alltid så innan jul? Alla dessa glöggpartyn som gör att man känner sig ständigt påverkad. Tacka vet jag champagnen som ersatte glöggen på gårdagens festligheter. Fick pressa in två middagar på en kväll. Det är faktiskt inte sunt. Eller så är det just sunt det är. Den största behållningen från gårdagens första festlighet var en upptäckt som jag inte förstår hur mänskligheten har klarat sig utan. I jakten på bra saker som kan förgylla tillvaron har turen nu kommit till det självstängande toasitsen som efter en enkel puff, sakta och säkert sluter sig över toaletten. Det var ett under att se den, den smäckra rörelsen som endast en självstängande toasits kan ha - imponerade på mig. Jag vet inte hur jag har överlevt de senaste åren utan att ha vetat om att denna spjutspetsuppfinning fanns tillgänglig. Hej Tomten! Jag önskar mig bara en sak!!!! En självstängande toasits i rosa. Sen är jag nöjd. Ok? Jag har f

Ibland händer det. Ni vet, man blir så där superkär i nåt klädesplagg så att man kan göra vad som helst för att få tag på en i rätt storlek och färg. Eftersom stora varuhuset mitt i stan inte hade någon kvar i min storlek la jag några timmar på att få tag på en. Efter flera telefonsamtal, bland annat med designern själv lyckas jag lokalisera en klänning till Jönköping. Och visst, tjejen i affären sprang till posten för att jag skulle hinna få hem den till helgen eftersom jag ändå skulle på fest. Rekommenderat och allt skickas den iväg. Och på väg är den. Ingen på posten vet var den är. Men jag antar att den är på väg. Och jag hoppas att det blir fler fester så att den får luftas. Men så är det här i livet, en kedja är aldrig starkare än den svagaste länken. Och posten är svag, och för alltid svartlistad av mig. Därför kära vänner blir det inga julkort i år heller, inte med posten i alla fall. Men jag och Malte finns ju fortfarande kvar i elektronisk form .

Vet inte om det är så att jag borde hålla mig hemma från fina fester? Helgens erfarenheter har gett mig ett brännmärke i pannan när jag försökte locka mina rosa hårtestar. Varför blir locktången så varm? Snygg blev jag i alla fall. Lockig och brännmärkt. - och eftersom jag är en så fin människa skulle jag hjälpa en vännina att limma på sina snygga lösnaglar. Vi var redan på festen och hade inte tillgång till en sax för att klippa upp limtuben men jag har sett på reklamen att tänderna kan användas till mycket om de är starka. Mina är starka, och för tillfället dekorerade med lösnagellim. Jag hoppas det försvinner snart. Jag hann öppna munnen innan läpparna limmades ihop i alla fall. Tur det, kan ni tänka er en Sirpalisa med igenlimmad mun? Näe, inte jag heller.

Kanske har ni undrat, kanske inte. Vill bara meddela att jag har tagit lite semester men det händer så mycket saker hela tiden att jag inte kan hålla mig längre. Sirpalisa is back. Med besked.

vad du gillar bäst. Här kommer i alla fall ett tips med sångtext igen.

Har besök från tiden i Shanghai och jag får tillfälle att se Stockholm i höstskrud i turistperspektivet och man måste ju erkänna att vi bor i en vacker huvudstad. Trots att jag är på hemmaplan känns det som om Shanghai flyttat in här på ön där jag bor, vi snackar lite kinesiska då och då, lyssnar på kinesisk musik och blandar med svensk husmanskost kombinerat med mexikanska maträtter. Det är ett underskattat sätt att uppleva livet på, att liksom vara hemma men ändå away.

Det är söndag och jag och en kompis sen tiden i Shanghai sitter hemma och softar i min nya soffa när det ringer på dörren. Orkar först inte gå och öppna för jag tänker att det är Jehovas men det ringer igen. Släpar mig upp och öppnar. Utanför står grannens åttaåriga dotter och hennes kompis. De har med sig teckningar till mig. Jättefina. Jag rotar fram lite godis som jag köpt för att min utländska kompis ska få smaka på Sverige - saltlakrits av bästa sorten. Håller fram påsen och frågar om tjejerna vill ha den. Grannens dotter tittar lite pillimariskt på mig och säger - ähum, jag är lite ostadigt på lakrits och skrattar sött. Jag inser att jag inte hängt med språkutvecklingen den senaste tiden men förstår att hon inte är jätteförtjust i lakrits. Det är ju helt självklart svar egentligen, jag är lite ostadig på lakrits -kunde inte ha sagt det bättre själv...

För människor som lider av syndromet popcornhjärna är det viktigt att ha ställen att pysa ut kreativitet eller tankar som poppar upp. Varje dag träffar man en massa människor som inspirerar och säger kloka, mindre kloka eller bara dumma grejer som bara måste få en plats i rymden. Det är ni, kära vänner som inspirerar och det är för er jag skriver, allt klokt och mindre klokt ni säger ger mina dagar innehåll och min blogg inlägg. Thanx!

att åtta koppar kaffe om dagen kan tyda på tristess har jag ju valt att ignorera. Svänger förbi min frisör på vägen hem från jobbet och han kommenterar kjolen, glasögonen och smyckena som matchar snyggt. Skrattande väljer vi båda att inte analysera det vidare den här gången heller.

I början av den här månaden hade jag ljusa utsikter enligt horoskopet. Tur att jag tog ut glädjen i förskott lysande utsikter på kärleksfronten - hm, allt är ju relativt ekonomiska förbättringar - jo vars, snart är det ju lön igen framgångar i någon sport - kanske det, tog cykeln till jobbet häromdagen Mysiga kvällar och skön romantik -i mängder på TV i alla fall tja, man har det ju ganska bra ändå - om man jämför. Tänk bara på hunden Laika.

så var det en historia sig. Soffan leverades först till lägenheten i Shanghai. Eftersom vi bodde på 27 våningen var hissen det enda alternativet för att få upp soffan i lägenheten. Dröm om leveranskillarnas ilska när soffan inte gick in i hissen. Efter att jag förklarat på stapplande kinesiska att de inte behövde gå alla 27 trapporna lämnade de soffan i entrén. Sen var problemet mitt - och jag löste det. För tillfället i alla fall.

inser jag och beställer en soffa från hovleverantören IKEA. I snart ett år har jag väntat på leveransen från Kina och har det inte varit tullpapper som saknats så har det varit OS som satt käppar i hjulet. Kan inte tänka mig en höst till utan att kunna slöa i soffan och trycker mig fram till rätt modell. Snabbt, enkelt och leverans till dörren.

Bytte till höstväskan och flyttade över de väsentliga sakerna som inte får glömmas bort. Hittar inte mindre än sex stycken läppglans och läppstift i skiftande nyanser av rosa. Det är viktigt att ha rätt nyans för rätt tillfälle tänker jag och flyttar över allihopa.

Från en som försökte att lära sig trumpetspelandets konst i sju år och som slutade i nybörjargruppen (trots sju år i lära hos en snäll gammal tysk). Hamnade framför idol häromdagen och jag måste säga att det finns vissa människor och låtar som fastnar mer än andra. Mikael, respekt till dig. Jag har gått och nynnat på din låt i tre dagar nu och måste dela med mig till de som inte fick tillfälle att se dig. Det är just sånt här man minns; hur man blir full på sin coca-cola (I wish, säger jag och dricker lite rödvin)

Sitter på lunch med några kloka kvinnor. Vi råkar hamna i diskussionen om små män i blåa kostymer och kommer fram till att de små männen i blåa kostymer finns lite överallt. Det kan vara kvinnor, yngre män eller verkliga små män i blåa kostymer som har glömt kostymen hemma. Ibland kan det ta ett tag att identifiera dem men ganska snabbt avslöjar de sig - och man inser att den blåa kostymen blev kvar i garderoben när de lämnade hemmet. Efter sådana upptäckter blir det mesta så mycket lättare att hantera.

Pratar med en väninna i telefon. Hon och hennes sambo ska köpa ny bil där lilla bebisen får rum. Hon nämner alla möjliga olika bilsorter och jag hör mig själv säga "-ja, den är fin", eller "-ja, den verkar praktiskt och så är den ju snygg". Hon chockas över min kunskap om alla olika bilmodeller och jag blir själv ganska förvånad. I samma ögonblick försöker jag förklara varför jag kan alla olika bilmodeller. Inser där mitt i samtalet att de förhållanden man har haft har alla haft gett erfarenheter av olika bilar. Jag har åkt med, testat av och varit smakråd till karlar som ska köpa nya bilar. Från en gammal saab av årsmodell 69 till en den modernaste av sportbilar har passerat. Har inte reflekterat över det förrän nu. Känner mig oerhört tacksam över att jag har en egen fin liten bil som startar när jag trycker på knappen. Jag tror att det var i samband med inköpet av den andra behov försvann. Häpp!

Är på fest med några vänner och vi gör vårt bästa för att hålla i gång kalaset. Vi minglar och försöker föra oss och träffa nya bekantskaper. Efter ett tag har vinet i mitt glas tagit slut och jag går iväg för att fylla på. När jag står i baren hör jag några andra festdeltagares konversation och jag känner mig vilsen "-jag tycker verkligen att vi borde ha en aggregerad finanspolitik" säger någon i sällskapet. Jag fyller på vinglaset och frågar dem lite diskret. "-Ähum, har ni fest eller?". Springer tillbaka till mina vänner och dansar till 70-tals hitarna som dånar i högtalarna. Försöker desperat fundera på vad min åsikt om den aggregerade finanspolitiken är. Frågar mina vänner - och inser- att det enda rätta är att dansa vidare till "I will survive" och glömma de stora frågorna. Bara för ikväll - jag lovar.

hittade ett bra test på expressen häromdagen. För alla oss som undrat hur bra vi egentligen är på att flirta. Det finns ju dagar när man tror att man är proffs och andra dagar när man känner sig som nybörjare. Det är så skönt att det finns vetenskapliga test som kan få oss osäkra själar att verkligen ta reda på hur saker och ting fungerar.

finns tid över att läsa horoskopet. September kommer tydligen att bli en toppenmånad, tjoho! lysande utsikter på kärleksfronten - ja tack! ekonomiska förbättringar - Ja tack! framgångar i någon sport - Lovar att det är i min kommande elitsatsning på synkroniserat simhopp Mysiga kvällar och skön romantik -ja tack! vad mer kan man begära av livet, jag sätter mig ödmjukt ned och väntar...

Huvudsaken är att det är snyggt - och det gäller även bagaget.

saknar jag paraplydrinkarna och funderar på om jag ska springa iväg och köpa en glittrig drinkdekoration och stoppa i kaffet. Kanske ska jag också ta med mig en handuk imorgon för att boka en bra sittplats i fikasoffan på våningen jag sitter. Eller också så tar det inte så många dagar innan charterbeteendet försvinner. Jag återkommer om det.

Jag och väninnan hade en uppgift på den här resan. Det var att bli riktigt trötta på värmen och att göra så lite som möljigt. Vi lyckades men jag måste erkänna att vi var extremt dedikerade vår uppgift. Det är liksom ingen lek när man ska åka på pool och sol semester...

Har varit i Europas enda fortfarande delade huvudstad där två länder har varsin del. För att komma från ena sidan till den andra krävs långt köande och flera passkontroller och en promenad genom ingemansland. Konstaterar att trots att det är så nära mellan delarna är det långt mellan världarna. Ungefär som i landet fyrkants charterparadis. Trots att man är så nära varandra så kan det ändå vara ljusår mellan världarna. Vid förseningar eller incidenter som kräver att några resenärer måste skjuta upp sin hemresa mot sin vilja är det självklart vilka som blir utvalda. Det är inte de som passar bäst in i fyrkantsmallen som behöver stanna kvar. Det kan man av erfarenhet konstatera när man sitter på bussen som skall ta 20 utvalda resenärer till ett nytt hotell för senare hemflygning.

Vänninan plockar i sin resväska och jag tittar på. Ser plötsligt en kackerlacka (hyfsat stor) på väg in bland hennes packning och panik utbryter i rummet för en kort stund. Drar på mig vardagshjältekostymen och greppar en gammal DN och en galge för att börja utdrivningen och lyckas efter ett tag få ut krypet på balkongen. Ett lugn sprider sig i rummet för en kort stund. Vänninan ska ut på balkongen och upptäcker att kackerlackan springer omkring därute och att vi kommer att få samsas med den om vi inte gör oss av med den. Tar med mig galgen och DN igen för att fortsätta jakten. Några hysteriska slag senare flyger kackerlackan ut över kanten från balkongen på fjärde våningen och ner på marken. Han landar på mage och springer vidare mot nya äventyr. På balkongen infinner sig lugnet - och semestern börjar.

Vi är ett stort gäng som kliver av vid vårt hotell mitt i natten. I fyrtiogradig värme står vi alla och väntar på att få våra rum. Efter köandet för en nyckel försvinner alla upp på sina rum -bara för att få reda på att AC-anläggningen inte funkar om man inte först skriver på ett papper i receptionen. Lufsar (bokstavligen) tillbaka till receptionen för att finna samma personer som tidigare köade igen, men nu för att få AC. Receptionisten skriver handskrivna kvitton till alla och upprepar samma visa minst ett tiotal gånger innan det är min tur och jag kan lufsa tillbaka till rummet. Somnar gott efter att ACn kommit igång och gjort rummet lite svalare. Bara vetskapen att man faktiskt inte behöver jobba nästa dag gör att man kan stå i hur långa köer som helst.

lite brunare och fortfarande rosa i håret är jag tillbaka här på bloggen. Har varit och tankat D-vitamin inför hösten och vintern och känner mig redo för Herr Frost. Tack älskade frisör för att du gav mig den fiiina sprayen som behöll håret rosa trots allt badande i poolen. Vet knappt var jag ska börja - att åka på charter är som att åka på en socialstudie i samtiden. Allt finns - även det man inte vill se. Men nu så är det gjort, första gången är avklarad och jag kan glatt konstatera att drinkarna var goda, jag har förmågan att sova varsomhelst och närsomhelst och att det går att göra precis hur lite som helst utan att bli uttråkad.

Ville bara meddela att världens snyggaste man nu är medveten om sin existens. Häpp!

Kommer iväg tidigt från jobbet. Eftersom jag tog bilen idag är jag hemma på ett kick. Hamnar i en fåtölj och funderar på vad jag ska göra med all tid som helt plötsligt blev min eftersom den planerade daten blev inställd. Utan att jag vet hur det händer, och utan att jag hinner blinka åker de gula plasthandskarna på och vips står jag i badrummet och rensar avlopp. Det bara hände, utan förvarning ser jag mig själv rota runt och göra en av de värsta sakerna som finns. När jag är klar låtsas jag som att inget hänt och försöker förtränga det jag just gjort. Det finns saker man gör i livet som helst ska passera utan uppmärksamhet - rensa avlopp är en sån sak.

Äntligen. Undantaget som bekräftar regeln har inträffat. Vad skönt, då är allt i sin ordning igen.

Jag längtar tills jag blir pensionär. Då ska jag sitta på en bänk och mata de allra minsta ankorna - hela dagarna.

När man precis börjat lära sig en regel så inträffar alltid undantagen. Här har man ägnat sina 32 år till att försöka förstå hur saker och ting hänger ihop i livet och så går man liksom och väntar på att undantagen som bekräftar regeln ska inträffa. Och inget händer?! Minsann, att leva är att lära...

Herregud! Andra veckan på jobbet och jag är redan uppe i en kafferanson på 8 koppar (minst) kaffe om dagen. Jag vet inte om man ska vara så djup att man försöker avläsa tristess i antal kaffekoppar? Jag tänker inte ens försöka...

såg på OS-sändningarna att några av de som tävlar i synkroniserat simhopp är små - mycket små. Kom på den lysande idén att jag kanske ska börja tävla i synkroniserat simhopp, men som två hopperskor i en- tror att det går två simhopporskor av minsta sorten på en normal Sirpalisa. Jag lovar att det skulle vara lika svårt för domarna att bedöma synkroniseringen i mina hopp som i deras gemensamma. Lägger mig i hårdträning inför OS 2012. Häpp!

Har återigen sparat pengar på trafikförseelser som inte avslöjats och parkeringsavgifter som inte betalats. Åkte en sväng med en kompis efter jobbet för att fira och vi hamnade i förortscentrumet där vi hittade världens bästa grej. Med regnet hängande i luften utanför spenderade vi längre tid än vad som behövdes i en affär där vi inte hittade nåt. I en hög av doftljus gör vi otroliga fynd - dofter som mysterious man och glamour gömmer sig under locken. Vi laddar påsarna, betalar i kassan och styr kosan hemåt för att sprida väldoft. Alltså, vilken grej! Varför har ingen kommit på det tidigare. En Molton Brown tvål och ett nytt doftljus är så nära kärlek man kan komma utan att det är på riktigt. Fantastiskt.

har beslutat mig för att världens vackraste man är just en sån. Det slog mig häromdagen när jag såg honom. Det är ungefär som med barndomens idoler - de beundras bäst på avstånd. Jag vill komma ihåg de unga grabbarna jag trånade efter som tonåring, jag vill inte se dem (eller höra dem) 25 år senare - även om jag alltid köper alla nya skivor och ställer de i hyllan och tar fram dem vid behov. Men jag vill inte se dem på nära håll, inte lära känna dem och inte stöta på dem som vuxen. De gör sig bäst på avstånd, när de kan få vara mina idoler. Så världens snabbaste man hamnar också på hyllan -tills vidare.

Tillbaka efter en lång och skön semester - ja i alla fall nån månad eller så. Kanske undrar du om det inte hänt nåt under sommaren. Det har det. Jag har bara bestämt mig för avhållsamhet från bloggandet under de få månaderna när dagarna är långa och ljusa. D-vitaminnivån måste ju skötas om har man hört. Har nu buffrat inför hösten och tänkte fylla på med ytterligare en sol och poolresa innan jag är färdig för det här året.

Ringer till läkaren för en liten fråga - får prata med en sjuksköterska som tydligen gått överkurs i pedagogik. Som svar på min fråga kommer svaret med snygg svenskfinländsk brytning "Det finns bara en av dig - och det är du, alla reagerar olika". Ehh, ja?!? Vilken himla tur att det bara finns en av mig, tänk om hela världen var full av rosahåriga snärtor med stora örhängen - vilken mardröm. Men tack i alla fall för att du klargjorde det, syster.

till dig som snodde min kompis plånbok när hon stod och valde jordgubbar. För de femhundra kinesiska kronorna du fick på köpet - köp dig nåt riktigt snyggt...de funkar säkert jättebra här i Svedala.

Står med en kollega i en affär på lunchen. Framför oss står ett par unga tjejer med bruna ben men i övrigt bleka kroppar. Min kollega frågar hur det går till och jag reagerar också. I studiesyfte vänder jag tillbaka in i affären och köper mig lite sol på spray. Och attans vad snyggt det blev. Lyckades matcha bronstonen på armarna perfekt - och allt med lite spray. Och förr i tiden gick man på solarie... det känns ju väldigt 1900.

Sitter och lunchar med en blond väninna som kan sina saker och sitt jobb. Vi pratar om vardagen i en värld full av små män i blå kostymer och annat. Efter ett tag säger hon de bevingade orden; "...bara för att man inte är med i SM i rugguggla". Respekt min vän - jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Idag tog jag bilen till jobbet eftersom bussarna inte går. Hörde att det var typ nån strejk eller nåt... Åker ut mot vattnet med en vännina på kvällen efter avslutad speedshopping. På väg ut mot den hägrande restaurangen får jag en aning ångest för de nya inköpen jag gjort. Men mitt i tanken kommer jag på världens smartaste grej. Idag har jag liksom felparkerat, kört på en avstängd gata och säkert brytit mot en massa trafikregler i rusningstrafiken. Och ingen har sett mig - ingen polis alltså - en snabb uträkning av alla bötessummor och felparkeringsboter får mig på gott humör igen. I den värsta av världar hade pengarna gått till tråkigheter - men i den bästa av världar - gick de till ett par nya skor och lite underkläder. Häpp!

jag väntade på att telefonen skulle ringa. Kan inte minnas sist det hände faktiskt. Ibland tror jag att det är just väntan som är tjusningen. När personen man vill ska ringa väl slår en signal börjar liksom nåt annat. Det har gått några samtal nu och varje gång det ringer hoppar det till i magen. Vad gjorde folk innan telefonen fanns?

men den genomlevdes på en irländsk pub i Dublin. En gammal banklokal hade fått ge vika för alkoholkranar och snygg inredning. Smuttandes på en Guinness avgjordes em-semin mellan turkiet och tyskland framför mig i baren. En ganska skön onsdag som gärna kunde fått vara i en vecka eller längre. Alla gånger jag varit i Dublin har jag varit där för kort tid...

sitter på en uteservering med en bekant och äter lunch. Vi pratar om ditt och datt och plötsligt ser jag att hans ögon börjar titta ner bakom mig på marken. Han frågar om jag är rädd för små djur och jag svarar snabbt, "näe, inte så värst" och vänder mig om och ser en svart liten råtta som irrar omkring bland borden. Uteserveringar och solsken i all ära men ibland känner man sig lite för nära naturen för att pastan ska smaka bra.

det bästa med landet fyrkant är att det finns så mycket man ska inse. Sånt som alla andra har förstått och som de gärna berättar för andra. Det är liksom det som är fyrkantigt. Jag lever i en värld där väldigt många människor har insett saker - såna som vet hur saker fungerar, hur saker ska vara och vad som är rätt. Jag vet inte, men ibland är det liksom skönt att lämna allt och inse hur lite vi alla egentligen har insett.

årets midsommar går till historien som en av de bästa. Goda vänner, god mat och skönt väder. Trevliga nya bekantskaper, femkamp med grenar som ingen tidigare testat. Vi sitter ett gäng tjejer vid en skogssjö, helt ensamma. Efter 20 minuters promenad rakt ut i skogen hamnar vi på en klippa som blir vårt vardagsrum för dagen. Regnet håller sig borta och det enda som hörs är fiskarna som hoppar efter insekter. Vattnet ligger svart och spegelblankt. Aldrig har sillen och nubben smakat så gott. Vet inte om det var omgivningen eller de goda vännerna som var bästa kryddan men när midsommaren är så skön kan man inte annat än att vara glad över att vara född i landet fyrkant.

står på systemet och ska köpa ett rosévin med god smak. Frågar personalen om det är någon av de stora tetrerna som är godare än de andra. Får inget bra svar. Ser en tetra i snygg djuprosa färg och beslutar mig för att det måste bli den. Har mina rosa glasögon, den rosagröna kappan och en matchande vintetra i handen. och det är med tetror som med det mesta andra - huvudsaken är ju att det är snyggt!

och efter en veckas avhållsamhet från champagne har jag bestämt att vatten är också dricka...

Sitter i taxin på väg hem från en kväll med goda vänner. Väninnan som alltid har snygga skor upplyser som vanligt att hon inte kan gå så långt. Faktum är att jag tog med mig den snygga Fendiskorna till jobbet idag för att jag tänkte vara lite extra snygg. Men det gick bara fram och tillbaka till kaffemaskinen några gånger. Möter väninnan på stan för att göra sällskap och jag inser att de högklackade pupporna hade funkat. Har en person osköna skor är det taxi som gäller. Berättar för taxichauffören om att en av oss har snygga skor och en har bekväma. När väninnan ska kliva ur taxin stånkar hon och stönar. Taxichauffören tittar bak och säger – Jaså, det var där de snygga skorna satt?

Fick frågan igår vad som är motsatsen till landet fyrkant. Hm, kunde inte riktigt svara men efter ett litet tag så kom jag på en motsats – det finns flera. Livet på 27e våningen i ett hyreshus i Shanghai är ganska långt från landet fyrkant. Där butiken på hörnet säljer marinerade kycklingfötter eller gåsnäbbar och brännvin för under tian. Där människor kan gå rakt ut i nylagd cement och fortsätta att gå tills de fastnar utan inse vad som är på gång. Där rörläggarna har kostymer på sig under dykdräkter som ser ut att vara från 30-talet. Där lyktstolparna där herr Gårman bor är intelligenta på ett annat sätt än i landet fyrkant. Istället för att ticka högre när man skriker i närheten så visar de tiden som är kvar tills det blir grönt. Där man kan betala med småpengar på bussen, eller med plastkort som funkar även i tunnelbana och taxi. Men alla får åka med. Motsatsen till landet fyrkant kan finnas på ett café i humlegården – och det är liksom det som är grejen – så lätt att komma bort, m

Mitt nya liv ute på landet nära storstan har gett upphov till förtret hos vänner och bekanta som är vana att se mig göra sköna dancemoves. Och visst kan jag fortfarande, men en sak har jag ändrat på senare tid. Jag spenderar mycket tid med människor i min närhet som har mycket mer livserfarenhet än mig och jag måste erkänna att det är svårt att inte tycka att det är just sånt som är livet. Ja, jag sitter gärna på gräset med mina grannar ibland med en drink, ibland med ett glas saft. Och bara insikten att dansgolvet inte är längre bort än en taxiresa gör att jag sitter kvar – och luktar på blommorna.

har gått och jag har mest legat i solen och latat mig. Har badat, solat och talat med vänninan från förr i timmar. Spelat krocket i supermatchad krocketutstyrsel och hittat på olika varianter av vodkasmoothies och sen kom det en söndag. Utan att jag fattade vad som hände försvann den bara ur mitt liv. Inga intryck, bara en dag som passerade. Och vad skönt det var - hade inte ett dugg dåligt samvete över att solen stod högt på himlen utanför fönstret.

många gånger har mina vänner hoppat högt när jag sett bilder av rovfåglar och skrikit högt. Ja, så är det. Jag har en väl utvecklad fobi för just rovfåglar och förstår inte fascinationen över dessa stora skurkar. För er som inte har fobi kan jag meddela att rovfåglar finns avbildade överallt, och alltid är det jag som lägger märke till dem när andra inte ser. Läser i kvällstidningen på webben att en ugglemamma gått till anfall. Kanske aningen dumt att försöka gå nära ett bo med massa nyfödda ugglebarn , men ändå - vad var det jag sa?! Och när man ser introt till ABC inser man ju varifrån den första skräcken kom...

Bakåtsträvare Idag hade jag ett telefonmöte med världens snyggaste man (eller i alla fall en god kandidat). Vilket slöseri. Snygga och trevliga män ska man alltid träffa öga mot öga. Just när det gäller telefonmöten med snygga män så erkänner jag att jag är en bakåtsträvare och motståndare till den tekniska utvecklingen. Snälla Telia, sluta utveckla era tjänster i takt med omvärlden och tvinga de snygga männen att gå på riktiga möten med mig istället. /Sirpalisa, 2006 Herregud, jag har just gett begreppet slowmover ett ansikte!

sommaren i all ära. Men det var längesen jag bodde på landet. De senaste nätterna har jag vaknat vid tre-fyra snåret varje natt av fågelkvitter. Inte fiskmåsar eller skator som för oväsen utan vacker fågelsång. Det låter idylliskt men man förstår att man blivit skadad av att bo i storstan för länge när man störs av fågelkvitter. Det är sorgligt - men man kanske vänjer sig.

finner mig ofta i situationer där människor omkring mig talar om äpplen och jag om päron. Vet inte vem det är fel på men jag börjar fundera på om jag ska börja säga äpplen jag också. Bara för att spara lite energi. Har haft en lång dag på jobbet och länsar mailen sent på kvällen för att slippa ta det imorgon bitti när jag kommer. Bland mailskörden finns ditt och datt. Och så ett jättekul mail med erbjudande om ett kul uppdrag bland människor som brukar tala om päron. Jag är för, tackar för förtroendet och siktar in mig på att säga päron, päron, päron - mest hela tiden. Och kanske, bara för att, kommer jag att tala om äpplen lite då och då - för sakens skull.

frågade några kollegor om bilen idag. Upptäcker ännu en allmän kunskap som jag inte kände till. Tre män svarar samma sak när jag berättar om gnisslet i bilen. Det är just sån kunskap man skulle behöva "man-direkt" till. Troligen ingen stor investering att fixa och lugnet lägger sig eftersom jag köpte en ny bil just av den anledningen. Jag vill hellre lägga lekpengar på kläder och skor än fläktremmar. Det är så i livet, alla har olika prioriteringar.

i landet fyrkant. Inser idag när jag sitter på möte och man talar om masskommunikation att jag tappat kontakten med ett av de mest centrala ställena att inhämta information på i landet fyrkant. Arlas mjölkpaket kommer upp som möjlig kommunikationskanal. Har inte köpt ett mjölkpaket från Arla de senaste 18 åren och inser helt plötsligt vad jag gått miste om. Hujedamej.

hur länge ska det dröja innan någon i Sverige öppnar man-direkt? 020-numret dit man kan ringa för att få hjälp med sånt som de flesta män verkar tycka är kul men som man själv inte vill lära sig? Tog en tur med fina bilen idag och det gnisslar när jag kör under 40 km/h. Antingen får man strunta i hastighetsskyltarna och rödljusen och aldrig köra saktare än det eller så får man poppa hög musik så man slipper höra. Ska det verkligen vara så illa att man måste åka till verkstan? Hur hamnade jag här? Det var ju därför jag köpte en ny fin bil för att slippa sånt. Eller har det månne öppnat nån hushållsnära tjänsterfirma som inte städar och stryker utan som hjälper pigga singeldamer med sånt som de inte vill lära sig? Tips mottaget tacksamt.

outat. Men även en rosahårig snärta som jag kan staka sig när det som minst behövs. Tur att varje dag är ny så att man kan jobba på att bli lite bättre för varje dag som går.

landet fyrkant fyrkantigare än annars. Så icke idag. Har haft en osannolikt ofyrkantig dag fram tills kvällen som avslutades i ett föreningsmöte. Om man för en kort sekund glömmer bort att man bor i landet fyrkant går det oftast väldigt snabbt att komma tillbaka. Man gör sitt bästa för att glömma bort landet fyrkant - och så vips - är man där igen.

fyller vardagen idag. Det är en blandning av att lyckas få ett par supersnygga skor skickade till väninnan som ska på bröllop. Idag såg jag påsen med skorna passera när jag tog en eftermiddagsfika i en park. Den lite större planen handlar om att lyckas sälja ett koncept som baseras på min övertygelse till omvärlden. Kanske lite svårare att genomföra än skoprojektet men värt ett försök. Kan tyckas löljigt att skicka skor över halva Sverige men bara grejen att se till att kedjan fungerar gör det ju värt att testa. En chockrosa klänning som ska på bröllop kräver matchande skor - så är det - även i landet fyrkant.

läste i ett vetenskapligt magasin hos min frisör hur mitt år skulle bli. Förutom en massa sanningar om vad som hänt fram tills nu avslöjades att jag ska möta mannen i mitt liv i september. Men gud va skönt, nu vet man liksom. En hel sommar och i september smäller det, bäst att njuta den här sommaren...

blir bjuden på middag med champagne, färskpotatis och sill som avslutas med jordgubbar och grädde. Får en fin present - en ny version av Molton Brown (så nära kärlek man kan komma utan en man) och precis i efterrätten blir vi avbrutna av sirener. Nere på gatan rullar två brandbilar in och ut springer rökdykare i massor. Jag inser tyvärr efter att tag att de inte är en födelsedagspresent utan att de bara ryckt ut på nåt falsklarm. Men under loppet av ett par sekunder var den här födelsedagen den bästa på länge. Champagne, jordgubbar och två brandbilar fulla av brandmän - bara för att jag fyller år. Häpp!

i några sekunder och sen är telefonen på ljudlöst upplyser väninnan på väg hem från jobbet igår. Jag har nämligen kommit på att jag måste skydda min telefon från kollegorna som alltid svarar när jag inte hinner för att jag lämnar skrivbordet i nån sekund för att hämta kaffe eller nåt. Jag tittar förundrat på väninnan och säger: -det där har du inte kommit på själv, eller hur? Att man trycker på fyrkant alltså? Jorå, svarar hon. Så är det ju på de flesta mobiler och har varit ganska länge. Men vafan? Hur mycket finns det här i världen som folk bara kan. Man kan ju bli stressad för mindre när man inser att man faktiskt har utrymme för att lära sig nåt nytt varje dag. Tryck länge på fyrkant, pyttsan. Jag VÄGRAR att lära mig det, jag tänker fortsätta använda menyn när jag ställer om till ljudlöst. Nån måtta får det ju vara på den tekniska utvecklingen.

Lunchar med väninnan och ingen vill gå tillbaka till jobbet. Hon ser att par snygga slingbacks på väg till restaurangen och vill gå och shoppa dem efter lunchen. Jo, men visst, säger jag. Jag är ju sällan den som är den när det gäller shopping. inom loppet av femton minuter säljer skoaffären 5 par skor - men jag var inte värst. Bara så att ni vet.

Nog för att jag fyller trettiotvå igen om några dagar men det verkar som om hela bekantskapskretsen bestämt sig för att inte höra av sig innan dagen D. Sällan har en kväll och en vecka varit så lugn som denna, det känns nästan som om man inte finns. Tur att det är fotboll på TV så att man har 11 vältränade män (för all del 22) i sällskap. Annars hade man nästan fått lappsjukan.

hade en söndag som var effektivare än på länge. Uppe tidigt, vaknar utan klocka. Träffar grannen för att utföra lite arbete på gården utanför. Åker in till stan för ett möte om framtiden. Hemma igen sätter jag mig i solen och jobbar lite. Får en fin bränna. Går in och städar hela lägenheten, tar bort vintergarderoben, skurar och fejar. Lagar middag och njuter av en ren lägenhet. Går ut i skogen här bakom huset och plockar liljekonvaljer. Det har jag inte gjort sedan jag var barn och doften ger minnen från hur det var när man var liten. Liljekonvalj är min favoritblomma och hur litet det en kan verka så är det precis det livet handlar om -för att utföra stordåd måste man även se glädjen i det lilla.

det är galet så här på vårkanten. Inte nog med att man skulle behöva ha dubbelt så långa arbetsdagar för att orka med, ibland funderar man på om man ska ansöka om kloning. Trött i huvudet kommer man hem efter en hel dag, iofs inspirerande men efter en snabb middag är det bara att sätta tänderna i nästa arbetsuppgift som skall vara klar till imorgon bitti. Det ringer på dörren och grannen ville lämna en tidning. Det blir ett väkommet avbrott och jag nämner att jag är så godissugen. Men vännen, följ med upp så får du lite godis av mig, säger damen ovanpå. Hon fyller en påse med några chokladbitar som ger oväntat mycket energi till att fortsätta jobba, Jag vet inte hur era grannar är, men jag kan bara säga, att där jag bor - där finns det tjärlek...

har man ju gjort alldeles för ofta. Det hände igår och efter att ha prövat alldeles för många utstyrslar utan att känna mig som Sirpalisa blev det kostym och höga klackar och ett kaos i garderoben. Hamnar i en klädaffär på vägen hem och shoppar en kjol som jag provar när jag äter middag hemma hos väninnan. När kjolen ska av igen får jag inte upp dragkedjan, inte väninnan heller. Drabbas av panik när jag funderar på om jag ska få leva resten av livet i samma kjol. Börjar prångla mig ur kjolen uppåt och över huvudet. Kan meddela att det är tur att man har en flexibel kropp där valda delar kan flyttas i takt med att kjolen jobbar sig upp över axlarna. Annars hade jag fått klippa upp kjolen som var av kroppsnära modell. Vem sjutton har sagt att det inte är bra med former - så länge de är flyttbara...

varje dag inser man sina tillkortakommanden och hur lite man egentligen vet. Sitter med en klokare person vad det gäller tomatodling hemma i lägenheten och han säger i en bifras att du måste ju se till att ta ut tomatplanterna så att de kan pollineras. Hmm, vadå? Jag har ju köpt tomatplanter på frö. Ingår det inte tomater då, får man bara det gröna på köpet om man inte ser till att de pollineras...? Gör en snabb marknadsundersökning på en middag ikväll och det visar sig att tre av fem känner till fenomenet. (Antagligen har de odlat tomater förr). Vi diskuterar olika metoder för pollinering och den jag fastnar för innehåller en dammvippa. För er som inte känner till fenomenet finns praktisk länk här . Nästa gång ni ser någon springa runt med en dammvippa i växthuset vet ni varför. Så bra livet är - man lär sig verkligen något nytt varje dag. Både om stort och smått.

på kinesiska . Häpp!

Måndag kväll och jag går tidigt från jobbet. Solen skiner genom fönstrena i vardagsrummet och jag inser att det var alldeles för längesen de blev tvättade, solen hittar ju knappt in. Sätter på min favoritskiva med kinesisk pop och börjar gno. Fortsätter till sovrummet, gnuggar trägolvet två gånger och känner resultatet. En frusterande dag på jobbet (flera på rad faktiskt) får mig att längta efter någon form av resultat. Jag går hem och gnuggar golv och fönster. Så lätt var det. Frustrationen är avhjälpt.

vänner, finns det plats för alla och envar... Ja, inte för att jag känner mig som en rännstensunge men ibland känns landet fyrkant väldigt trångt. Alltid är det någon man känner, som känner nån, som känner nån, som känner nån. Kan man aldrig få bli överraskad?

att lämna stegmätaren hemma när jag gick ut på fest i lördags. Det blev en lång natts färd mot dag och jag kom hem efter morgontidningen men det var det värt. Har nu planer på att skapa någon form av index där man kan redovisa sina steg trots att mätaren låg kvar hemma. En hel natts mingel och dans måste väl ha gett ett bra bidrag till stegtävlingen vi har på jobbet. För att inte tala om hur mycket några timmars "singstar" uppträdande skulle ge. Finns det ingen matematiker bland läsarna som kan fixa ett sånt index så kan jag lämna mätaren hemma lite oftare. En halvtimmes cykeltur är 2500 steg, då måste väl singstartävlande med Tina Turners låtar ge minst 10 000 steg... För jag och Tina, vi funkade bra ihop...

men inte så praktiskt. Klättar (bokstavligen) upp på cykeln för hemfärd från jobbet. Den tajta men oerhört snygga pennkjolen gör cykelturen till ett äventur med livet som insats. Och det är ju så livet blir lite roligare här i landet fyrkant. Lite "living on the edge" i vardagen...

i en värld full av människor med för mycket tid slås man av likheten mellan jobbet och tvättstugan. Är det inte så att de personer som har mest tid, policypoliserna, är de som faktiskt har tid att fundera på vad alla andra gör på jobbet och om de verkligen gör sitt jobb? Ungefär som i tvättstugan - den som har tid att fundera och irritera sig på vem som inte tar bort luddet i torktumlaren måste ha ett ganska trist liv. Jag sitter på en afterwork med några bekanta och kommer fram till att det mesta som ger negativ energi på jobbet är just - tvättstugeludd. Det enklaste sättet att komma vidare är att borsta bort det bortglömda luddet och gå vidare...

Sitter och slötittar framför tvn. Fastnade där när jag kom hem från jobbet. Framför mig springer en kvinna som lagar mat och som ska lära oss att skörda basilika eftersom hon vet att så många gör fel just på den punkten. Va, bra tänker jag. Jag har alltid velat veta. Hon visar knepet och hädanefter kommer vi alla i landet fyrkant att göra rätt (eftersom det är så lätt). Hon prisar basilikan som iofs är en god krydda men ibland blir det bara för mycket när man pratar om den formidabla basilikan och lite käck pop i bakgrunden. Men nej, nu kommer hennes väninnor på besök också, och de diskuterar hur det är att vara ängslig studentmamma som ska laga den perfekta buffén. Näej, nu kommer det recept på små knytten. Jag orkar inte mer, jag byter kanal... Nästa gång jag har middag blir det formidabel basilikakräm till köttet. Bara så ni vet.

söndag eftermiddag och jag är jetlagad. Somnar i solen och vaknar med smalben som är rödare än vad som är sunt. Har spenderat dagen i solstolen ibland i sällskap med en bok och ibland med sällskap av grannarna. Vi satt där på gräset ett tag, jag och mina grannar. En jetlagad Shanghairesenär, en annan i shorts och solglasögon och den tredje med shorts och keps uppradade i de vita solstolarna med näsan mot solen. Önskar att jag kunde lagt ut bilden på nätet för att ni ska förstå hur snygga vi var. Jag har verkligen hittat hem tänker jag, och funderar på om jag ska gå in och hämta kepsen.

jag har inte outat ännu...

att göra rätt, för att citera ett slitet uttryck som används allt för ofta i politiken bland annat. Jag har spenderat de senaste 32 åren med att komma fram till vad som faktiskt är rätt. Det verkar som om jag knäckt koden för denna gången och faktiskt - det är lätt. Och det känns inte som om det ska komma någon och avslöja mig. 32 år och äntligen vuxen, puh!

Träffade min kompis i Shanghai. Vi bodde ihop när jag var där förra året. Han höll mig sällskap på shoppingrundorna den här gången också och han sa fascinerat att han aldrig sett någon köpa så mycket kläder. Herregud vad lite han måste ha sett tänker jag när jag packar upp skorna, kostymerna, klänningarna, linnena, kjolarna och alla underkläder som följde med den här gången. Jag hade ju typ inga kläder innan jag åkte...

glider in på jobbet efter en veckas semester. Matchar mina rosa glasögon med en rosa och grönt mönstrad kappa i 60-tals stil. Tydligen har jag varit saknad för jag får ett varmt välkomnande av kollegorna och kommentarer om kappan jag bär. Den sticker ut den nya kappan. Chefen ler och säger "ja, den är ju inte så diskret" men jag tror han tycker den är fin. Jag ler och tackar och påpekar att vara just diskret inte tillhör min kärnkompetens. På väg hem från jobbet möter jag en kvinna som ler brett mot mig och säger "Vilken underbar kappa, vad glad man blir när man ser den". Jag ler igen och tackar för komplimangen. Jag skulle kunna fortsätta med flera exempel på komplimanger och leenden men jag nöjer mig med lärdomen att det sprider sig -Leendet alltså, och vad lätt det är - det är bara att sätta på sig en snygg kappa på morgonen och vips så blir dagen lyckad. Länge leve mina medmänniskor i landet fyrkant. Let´s starta en revolution för mer färg och glamour i vardagen

har landat hemma i landet fyrkant igen efter en vecka i Shanghai. Det är härligt att åka dit för jag känner mig som hemma där och jag älskar den staden och människorna där. Men lika härligt är det att komma hem till ett varmt sommarväder med fågelkvitter, en slö söndag i solen med bok och tidning i solstolen. Har hittat en oas på landet med cykelavstånd till stan men ändå långt bort. Att få kombinera livet på 27 våningen i Shanghai med livet här på landet är näst intill så perfekt som det kan bli. Nu ska jag gå ut i solen och njuta av tystnaden, ska bara ringa ett samtal till Kina först. Vad världen är liten...

är han inte. Men när jag talade med honom i telefon första gången bestämde jag mig för att det var så. Sen träffades vi och han var inte världens snyggaste men eftersom jag redan bestämt mig för det så var han det. Stötte ihop med honom häromdagen och fick en snabb lunch i hans sällskap. Mitt i pastasalladen funderade jag på om jag skulle outa att han går under den benämningen men jag åt min sallad och höll tyst. Ville inte ta konsekvenserna av en sån sanning. Just nu har jag det så himla bra här på min kant i landet fyrkant. Men världens snyggaste man skulle säkert blivit upplyft av vetskapen. Jag hoppas att han är lycklig ändå, packar min resväska och åker till världens bästa stad. Närmsta veckan finns jag på 27 våningen centralt i Shanghai. Kanske outar jag när jag kommer hem - ibland är det skönt att tankar stannar just vid tankar. Och ibland måste de förvandlas till handling. Shanghai får handling, världens snyggaste man får vänta.

och kvinnor springer omkring i skogen och i parken utanför huset. Tydligen har den lokala orienteringsklubben lagt ut kontroller i närheten. Alltså, det är en sak jag alltid funderat på. Vad är vitsen med att springa efter kartor när det räcker med att följa efter den som springer först? Först kom det en, sen kom det en till, och en till och en till. Går ut ett ärende till bilen och ser att hela skogen bakom huset kryllar av blåklädda orienterare. Hur spännande är det - egentligen?

Sitter och deklarerar och tydligen har jag gjort vinster på lite aktier. Kul! Mina aktieaffärer är annars inte kända för att ge någon större avkastning. Det finns så mycket annat man kan lägga tid på än att sälja när kursen är på topp. Ska fylla i ett nytt belopp i ruta femtionfyra, fylla i en kfyra blankett och mitt nyvunna självförtroende av att ha koll på siffrorna ersätts i hjärnsläpp. Vafa? Ska det vara plus eller minus. Ringer skatteupplysningen och erkänner mina brister. I lägen som detta prisar jag landet fyrkant. Det finns folk som vi alla betalar som sitter och svarar på frågor. Fascineras av trevligt bemötande och fyller i rätt belopp. Och sen lägger sig lugnet här hemma. Nu är det bara att vänta på återbäringen. Prisa gud!

Två medelålderskvinnor (nåja, lite yngre än medelåldern är vi allt men storyn blir snyggare så) sitter på en parkbänk i Humlegården och pratar om livet. Vi tittar på skolklassen som har orientering med gula och röda band och springer svettiga fram och tillbaka med karta. Solen lyser och vi avhandlar viktiga livsstrategier. Plötsligt landar en fågel framför min väninna. Den är blågrå och har en blågrå näbb och är sugen på majskornen vid väninnans fötter. Orädd kommer den fram och äter och vi sitter blixtstilla för att inte skrämma iväg den. Hobbyornitologerna börjar fundera på vilken slags ovanlig fågel det kan vara. Den är ju så fin. Vid kvällens middag beskriver vi fågeln för vår vän fågelskådaren som ger olika förslag på vad det kan vara för ovanlig sort. Jag letar fram en gammal fågelbok och efter att vi dissat flera av hans förslag slår han upp den fågel han tror det är. Både jag och väninnan utbrister. Just en sån var det, vilken sort är det?!?! Hoppfulla att vi sett något ovanlig

Efter helgens utekväll i går och den trevliga taxiresan hoppar jag ur taxin. Fötterna gör ont eftersom de högklackade danspupporna suttit på sen tidigt. Ställer mig på gräsmattan utanför mitt hus och lyssnar på våren - och det är fullkomligt fantastiskt hur våren låter runt fyratiden på morgonen i slutet av april. Olika fågelkvitter överallt. Skolavslutningssången "alla fåglar kommit..." blev helt plötsligt en musikvideo.

och nu. Sällan mår man så bra som när man får hänga med kompisar från förr. Så enkelt, så självklart och - så sällan.

sitter i taxin på väg hem efter en lång dag och natt. Pratar med taxichauffören som berättar att han haft två kunder med springnota samma kväll. Vi åker hem mot lägenheten utanför stan och jag känner mig nöjd att i konkurrens med otaliga mängder berusade människor vid Stureplan faktiskt lyckat få tag på en bil som tar mig hem. I bilen pratar vi, och jag börjar berätta om att jag snart ska åka utomlands och andas - mentalt. Han säger att han förstår vad jag menar och fyller i att det kan kännas lite trångt här hemma om man kommer från ett annat land. Vi fortsätter att prata om svenskarna och den inbundenhet som präglar landet fyrkant. Klockan är närmare fyra på natten och chauffören har jobbat hela natten. Han berättar för mig att jag faktiskt är den första och hittills enda kunden på hela arbetspasset som pratat och skrattat med honom. Väl hemma, skrattar han och säger "det var trevligt att träffas" jag lämnar lite extra i dricks som nån slags ursäkt för andras springnotor.

fredagkväll och jag samlar energi för att åka till det stora snabbköpet med familjeförpackningar för att ladda med frukost inför helgernas långfrukost. Väl där står jag i kön och ser ett extremt snyggt par i kön brevid mig. Det är två män. De är välklädda, vackra och de har storhandlat. Faan, tänker jag. Om de inte är gay så får man gratulera deras kvinnor, men de ser lyckliga ut tillsammans. Tittar lite förstrött omkring mig och funderar om det är en naturlag. Att snygga, välklädda män som är nära sina känslor inte faller för kvinnor.

idag står en man med kinesiskt utseende. Han vill köpa biljett men busschauffören berättar för honom att det inte går. I Sverige får man inte köpa biljett på bussen. Det vet du väl. Med pengar i handen är han på väg av bussen när jag frågar honom på kineiska vart han ska. Han berättar att han ska in till stan och jag köper en smsbiljett till honom. För 26 kronor får jag ett leende och lite övning i kinesiska. Busschauffören berättar för mig att han skulle fått följa med ändå men att vi verkar ha funnit varandra så det funkar att jag köper honom en biljett. Ja, inte vet jag varför regler finns om de inte gäller, om man ändå får följa med. Och inte vet jag hur kul det är för busschaufförer att försöka förklara för folk som inte bor i Stockholm och som inte kan läsa skyltar i busskuren att man inte kan köpa biljett på bussen. I Shanghai sitter en box framme vid föraren. Den som inte har elektroniskt kort betalar själv och om man vill ha växel tillbaka ser man till att få det av de passage

förrän efter nio ikväll. Man har ju fått lära sig att för att kunna vara riktigt glad måste man också kunna vara riktigt ledsen. Ibland börjar man ju fundera på om vintern är oss tillsända för att vi ska uppskatta den korta sommar vi får. Ja, inte vet jag. Men det är skönt när det händer .

har nu kommit några kapitel till i boken "Self management by Sirpalisa" som skall ges ut någon gång i framtiden. Befinner mig just nu på kapitlet som handlar om go with the flow. Det kan gälla allt ifrån gröna gubbar vid en vägkorsning till utlandsresor eller större insatser på jobbet. Helt plötsligt så funkar allt. Hela tiden. Och det enda tricket man behöver lära sig är att göra rätt saker. Lätt som en plätt!

Hamnade på lägenhetsvisning häromdagen. Det var en paradvåning som skulle rymma en hel bostadsrättsförening i sig. En vän behöver kolla in utbudet och vi söker av olika områden för att känna av. Lägenheten var fin. Men vi konstaterade att köket var för litet. Skönt, det kändes nästan som vi sparat en massa miljoner när vi gick ut därifrån. Herregud vad lätt det är att spara pengar ibland...

men sen kryper en läskig känsla utmed ryggraden. Jag och en vän tog en söndagspromenad i fina, nya stadsdelen med boende vid vattnet. Vi rycks först med av de vackra omgivningarna och de fina husen med sina stora fönster och altaner. Det är den första varma dagen när vi har tid för en promenad och vi promenerar mellan husen och säger "här skulle man kunna bo". Efter en stund mellan radhusen och parhusen med de nylagda gräsmattorna och de fina bilarna som putsas av de stolta ägarna blir vi mer och mer tveksamma. Helt plötsligt känns det som om vi promenerar runt i ett avsnitt av "desperate housewifes". Vi förlorar oss i en diskussion om hur gatufesterna i området ser ut. Det slutade med att vi kom fram till att vi inte skulle vilja bo där. I bilen på väg därifrån passerar vi andra områden som inte är lika fina men ändå mysiga. Vi konstaterar att vi hellre skulle bo så. Min vän konstaterar brevid mig i bilen att vi inte vill bo på ett ställe där man riskerar att förva

så även med landet fyrkant. - När det behövs kan man hålla sig på sin kant.

En fredag med en klok person som talar om för oss alla på jobbet hur bra man kan vara. Om man bara tänker rätt. Sitter och lyssnar en hel eftermiddag och inser att det sista halvåret varit ett enda långt val. Från inveckling till förhoppningsvis någon form av utveckling. Och kanske är det så, att de svåraste valen som man inte riktigt förstår när man gör dem, är de som ger mest pay-off i framtiden i form av utveckling. Fy fasen vad kul i så fall, jag väntar och ser...säger jag nyfiket och ler.

Hade väninnan här på besök i helgen. Hon står i vägen mitt i köket när jag ska laga helgfrukost så jag ber henne sätta sig medan hon ideligen messar med någon på andra sidan telefonen. Hon sätter sig. Efter ett tag utbrister hon "Men ojdå, jag sitter ju på din sida, vänta lite så byter jag". Jag fastnar i bilden av oss två i köket och säger att hon måste sitta kvar. Nån måtta får det ju vara, vi är inte ens gifta och har ändå bestämda platser i varandras kök. Herregud! Från och med nu ska jag sitta på olika platser varje dag - och tvinga henne att göra detsamma när hon kommer på besök.

på toaletten som överföll mig för ett tag sedan har jag nu tränat bort min oro för att det ska hända igen. Fy sjutton. Det gick bra den här gången, eftersom den stackarn nu var fastskruvad ordentligt i golvet. Har märkt att jag reflexmässigt koncentrerar mig på att inte bli överfallen av flera toaletter varje gång jag besöker en sådan. Efter dagens besök anser jag mig ha slutit fred med den rädslan. Mental utveckling genom att möta sina farhågor kan inte beskrivas bättre än så.

gör man gott i att tänka på framtiden.

Efter ett halvår i Shanghai har jag ett alldeles eget glasögonträd här hemma i lyan. De flesta färgerna finns att välja på och idag var en rosa dag. På väg hem från jobbet springer jag in på teknikbutiken för att kolla in utbudet av datorer. Tjejen i kassan som hjälper en annan kund tittar upp och säger blygt; "vilka snygga glasögon du har, jag skulle vilja ha såna fast röda, men jag får inte för min pojkvän". Mina glasögon är ett par rosa plastbågar och jag bär dem särskilt glada dagar. Jag tackar för komplimangen och säger till henne att jag tycker hon ska skaffa ett par röda bågar ändå. För det är så, man får ha färgade glasögon, även i landet fyrkant. Har inte funderat på det förrän idag men är det så att man måste vara singel för att få ha snygga bågar? Ska göra en undersökning imorgon när jag går ut på stan och se om jag kan avläsa människors civilstånd med hjälp av glasögontricket.

Renoveringar och tapetseringar tär i kassan. Hade tid på banken häromdagen och det är med bankbesök som med tandläkaren eller en jobbig springtur. Det är jobbigast innan man kravlar sig iväg. När man väl gjort det känns livet lättare. Jag beslutade mig för att det var dags för ett stipendie från den egna stipendiefonden och fixade en massa annat på samma gång. Och det är märkligt hur livet känns så mycket ljusare just nu - och vuxnare. Nu är jag både snygg i håret, boendes i en lägenhet med extremt snygga tapeter. Och företagare. Det trodde man ju inte för ett halvår sen. Tänk vad lite tid kan göra, oavsett om den spenderas hos frisören, tandläkaren, banken - eller bara hemma.

har varit hos frisören. Kände att det inte längre spelade någon roll hur snygga kläder jag än satte på mig - det blev fel ändå. Och den här gången blev det bättre än någonsin. Den snygga rosa faran matchas nu upp av en snygg frisyr. Det kostar att ligga på topp. Vad gjorde man innan frisörer fanns? Eller har de alltid funnits?

sitter här vid datorn och har kommit på varför jag har haft så svårt att koncentrera mig de senaste dagarna. När svåra och viktiga saker ska sägas med få ord är det lätt att det kommer ut som floskler trots att det är kunskap som underbygger det man säger. Jag är inne i en sån fas just nu på jobbet och jag kan inte beskriva det bättre än att jag just har varit en äggsjuk höna i sina bästa dagar som just vaknade och värpte. Skönt!

Hade tid för bilbesiktning idag. Det känns lite som om man ska gå på läkarkontroll med sin kära bil. För nån månad sen damp det ner ett brev med ett inbetalningskort på 300 spänn och ett förslag på tid. Noterade att tiden passade och betalade. Rullar in på uppfarten och anmäler min ankomst. Sitter kvar i bilen och läser jobbpapper. Träffar en mysigare version av Bosse bildoktorn som frågar var jag har varningstriangeln. Jag börjar leta där jag tror att den ligger när han pekar ut var den finns. Hmm, nu vet jag i alla fall var den ligger - om olyckan skulle vara framme. Bromsarna, utsläppen, lamporna allt testas och jag hänger med under älsklingen och kollar in underredet som ser schysst ut. Bilen får berömt med guldstjärna och jag känner mig så stolt. Vi är så snygga ihop - jag och bilen. Och det är ju huvudsaken - att det är snyggt. Både på insidan - och utsidan. Det är lite med bilprovningen som med de intelligenta lyktstolparna som tickar högre när man skriker brevid dem. Slås av ta

Går det så går det. Och det mesta går verkligen. Det gäller bara att göra rätt saker. Och för att göra rätt saker måste man ju veta vad man vill göra eller vad man tycker är rätt. Ibland får man gå omvägar och ibland hamnar man vilse men det mesta går ju faktiskt. Och som en klok kollega citerade idag på lunchen "If you know where you are going, why just dont sit down and enjoy the ride". Jag sitter ner - och njuter för fullt.

Börjar dagen med att släpa vinterdäck och köra till macken för att tillsammans med alla herrar göra bilen klar för sommaren. Sitter i kön till verkstaden med sportiga kläder och känner mig som en redig karl. Åker hem för att skjutsa min icke bilburna granne för inköp av kogödsel (men det var slut så vi köper lite blommor istället). Sätter mig i solen och läser en bok. Blir bjuden på eftermiddagskaffe, likör och hembakta kakor. Fortsätter kvällen som stand in på en överbliven biljett till Maria Möller show och avslutar med champagnerace på Reisen, långt ifrån vinterdäck och eftermiddagskaffe. Thank you Stockholm and friends.

när man såg det här som barn. Inte kunde man tro att det faktiskt fanns såna som Ragnar på riktigt. Efter en dag på jobbet fylld av möten iklädd svart polo, svarta kostymbyxor, en vit skinnkappa och svart läderportfölj inser man att likheterna är slående. Det enda jag inte hitta va en tia i rännstenen. Men det måste ju bero på att tior inte görs i sedelformat längre...?

så gäller mottot "huvudsaken är att det är snyggt" även insidan . Jag har efter mina 32 år här i landet fyrkant förstått att det råder viss tvekan om det.

ska köpa ny bärbar. Har surfat runt och kollat in utbudet. Min personliga IT-support tycker inte att jag ska betala dubbelt så mycket för en dator i en snygg färg. Logiskt så har han säkert rätt men det är med datorer precis som med allt annat. Huvudsaken är att det är snyggt. Slår vad om att jag när jag funderat klart låter färg gå före funktion. Häpp!

Finner mig själv på bussen hem från jobbet, har bokat tid för cykelrenovering ( ja, nuförtiden måste man boka tid för sånt där jag bor). Slänger in cykeln i bilen, åker till verkstan och lämnar av den. Fortsätter till macken för att tvätta den vintersmutsiga bilen. Blir kompis med killarna i verkstan och frågar om de har plats för ett par till vinterdäck om de hjälper mig att byta. "Eftersom du frågar så snällt, så finns det" får jag till svar. Bokar en tid för däckbyte i helgen och åker hem igen. Sticker ut och springer. Lagar middag och är helt chockad över denna förvandling, när hände detta? Jag som precis köpt en fin galaklänning...

på fredagskvällen befinner jag mig i den lokala järnhandeln. Har precis varit hemma och lämnat inköpen som passar för glamourkvällarna. Känner att det kliar i fingrarna och behovet att skapa får mig att bestämma att köket ska målas om. Vet inte om det alltid är positivt att styras av impulser men efter en helg med djupa blickar ner i färgburken och rollern i högsta hugg ser jag ändå fördelarna med impulsstyrt leverne. Ett helt nytt kök, för femhundra spänn lite drygt. Man kan ju nästan säga att jag tjänat in pengarna som gick till den snygga klänningen...

I samma shoppingvända som den rosa faran inhandlades shoppades en köksapparat. Ett våffeljärn - med dubbla laggar. Vet inte hur jag tänkte egentligen, men varför handlar man ett våffeljärn med dubbla laggar till ett singelhushåll? Eller kanske en ännu mer motiverad fråga - varför shoppar man ett våffeljärn överhuvudtaget när man just köpt ett chockrosa kroppsfodral i siden?

kunde inte låta bli. Hamnade i affären som säljer fina festkläder i färgstarka sidentyger. Hoppade över lunchen och klämde in mig i provhytten. Provar en rosa tvådelad blåsa perfekt för glamourfyllda kvällar. Oturligt nog sitter den perfekt och helt plötsligt har övervägande om behov och pris ingen inverkan längre. Kikar ut ur provhytten och tjejen som står och provar en annan modell av samma märke men i blekare färg frågar: Ska du också gå på bröllop? "Ähum, svarar jag, inte vad jag vet. Men den är ju så snygg och det blir säkert tillfällen i vår när den kan komma väl till pass". I värsta fall får man väl iscensätta en fejkad bröllopsfest. Blåsan hänger numera i min välarrangerade garderob. Alltid redo - eller bröllop anyone?

fasen, har inte sovit en hel natt på flera dagar nu. Det har stått någon utanför och kastat sten på fönstret när jag ska sova. Förstår inte varför folk inte kan lämna en ifred nattetid, herregud!

Funderar på att skaffa ett nytt husdjur nu när Malte har övergivit mig för Shanghai. Kanske en långhårig hamster? Fick dock höra att de bara lever i två år och om man ska hinna med att bli riktigt bra vänner innan det lilla livet blir gammalt har man ju bara cirkus 700 dar på sig. Då kan man inte utveckla någon närmare kontakt - så det går bort. Katt kanske? Inte ens katter verkar vara något för mig. Hur söta de en är har även katter sina sidor. Pratade med väninnan vars gråvita katt enligt henne har ätstörningar. Alltså, om det finns katter med ätstörningar, så lovar jag att den katt jag skaffar blir schizofren - så det går bort. Fasen, Malte, man saknar tydligen inte marsvinet förrän buren är tom.

sen händer inget, igen och igen. Kanske känner du igen texten från låten med samma namn. Gruppen var zzaj och det var ett tag sen nu man hörde den skivan. Undrar var jag har den förresten. Mycket bra för dig som inte hört den. Men det var faktiskt inte det jag tänkte på. Hade barnbesök häromdagen och vi planterade smultron och pärontomater som ska få växa till sig innan sommaren kommer. Igår kväll kollade jag in lilla drivhuset och det enda jag såg var jorden, fanns inte ett spår av nåt grönt. Och idag när jag sitter och pratar i telefonen och slänger en blick mot drivhuset igen är det två-tre cm höga små gröna stänglar. Otroligt! Och det är väl med pärontomater som med det mesta här i livet. Först händer inget, sen händer inget, sen händer inget, igen och igen. Och sen - händer det

Läste det mysigaste av inlägg på en kompis blogg. Det handlade om när han var ung och smygkär i en flicka och hur han stod utanför hennes fönster en regnig natt och kastade sten. Herregud vad härligt det lät. För er som vet var mitt fönster ligger. Det finns massor av sten utanför ;o)

Har spenderat dagen hemma med blåbärssoppa och kokt broccoli. Nåt konstigt hade placerat sig i min mage häromdagen och jag mådde därefter. Nu mår jag dock bättre. Har jobbat lite, läst lite, slötittat på TV lite och just nu är det två avsnitt av Glamour ( otroligt att det fortfarande går). Slänger ett getöga på TV mellan surfningarna på nätet och vips står han där. Lance, snyggingen från Falcon Crest. Han håller sig på toppen fortfarande. Det måste man ju ändå säga.

Är det inte sanslöst? Nu har jag bloggat i två år. Vissa perioder har varit mer intensiva än andra. Jag vet inte vilka ni är som läser men jag vet hur länge ni stannar och hur ofta ni är på besök och hur många som besöker varje dag. För er som inte varit med från början tänkte jag lägga ut några favoriter i repris. Viktiga principer som styr här i landet fyrkant. Landet fyrkant förresten. Det är där jag bor. Jag är nog både för trekantig och rund för att passa in men det ändrar sig nog så småningom - landet fyrkant alltså. Landet fyrkant är ju praktiskt liksom, man vet ju hur man borde vara. Sen kan man ju välja att inte vara så eller faktiskt köra efter mallen och då har man ju väldigt många förebilder att se upp till. Kan det vara så att landet fyrkant så småningom blir mer trekantigt eller är det så att landet fyrkant bara blir kantigare ju äldre man blir? De där fyra kanterna kryper liksom närmare varandra och det blir en allt mindre yta som man ska få plats på. Fyra hörn eller ing

på nåt gott väntar alltid för länge. Den här våren känns verkligen som något man längtar efter allt för länge. Mina "nu är det vår kalendrar" som ersatt julkalendern är slut för längesen och ännu ingen vår. Snälla herr Frost. Kan du inte ta semester nu? Sirpalisa längtar efter vårkänslorna som får det att spritta i kroppen och gör alla män lite snyggare än de var under vintern. Snälla, snälla Herr Frost, jag lovar - semester är jätteskönt.